Fröken Moxy: JAG, DU , VI OCH SKRÄP

Att stärka min identitet handlar uppgiften om, eller att hitta den? Att kunna skilja på jag, vi, du och hur nära dessa ord ligger varandra. Att hitta 10 ord som kan representera JAG var svårt när jag skulle skriva första ordet, sen flöt det på, det svåra var sen att stoppa vid 10 ord. Nu att välja ut ett av allas ord.. ca 290 ord. KAN SJÄLV passade mig perfekt. Saker som är jag var lättare att hitta ,delfin symboliserar lekfullhet, frihet och nyfikenhet och ett skrikande barn symboliserar kan själv!!!". Nu skulle vi hitta en eget "land" som var mitt egna som skulle märkas ut med tejp. Såg precis var jag skulle vara, lite i utkanten med uppsikt över alla, samtidigt som jag syntes bra. Ville inte vara mitt i, då jag lätt kan ta lite för stor plats, känner att jag vill hålla mig lite bakom. Observera, tänka, ta lärdom av andra och inte vara den som går runt och hjälper alla andra utan tar hand om mig själv och det jag gör. 2 ord till om mig HAVET och KÄRLEK!! Ska nu hitta en eller flera "rutor, länder" där jag känner igen mig själv, med hjälp av dessa bildas en grupp med allas ord och saker, vad ska vi behålla? De blev ordet kärlek och smurfen. Tänk att en smurf kan vara så mycket: lojal, frihet, barnslig, liten, stor. Blå var ett ord vi diskuterade mycket runt. Spännande vad mycket mer vissa saker kan betyda när man diskuterar runt dem och får se det ur andras perspektiv. Utifrån ordet skulle vi skriva fritt och stryka under en menig och sätta ihop dessa till gruppens måtto "Det blå komplexa havets vågor är som en kärleksfilm". Vi förenklade det till ”Komplext blå ger kärlek!” Vi träna oss på att analysera varandras "hem, länder" med hjälp av de ord och saker som person hade valt som representationer för dem. Ett bra sätt att lära känna varandra. Fram med mitt skräp........ Ett av orden ska nu bli jag i skräp. Vad passar bättre än havet som symboliserar så mycket för mig. Form, stillhet, kaos, färger, ledighet, makt,mm Har en förkärlek för bubbelplast tycker att det är helt fantastiskt vilka former och ljus den skapar, vill känna, trycka, de är spännande att titta på precis som havet. Dax att sätta igång...... kände hur hela salen fylldes av en härlig stämning av skapande och kreativitet och en massa "skräp" eller material. Vem bestämmer vad som är skräp? Ville få fram olika former, ett kaos i stormen. Min bebis och delfin skulle vara med i detta kaos av hav. Tänkte inte på dem under själva skapandet, de fick komma dit efteråt, ville inte låsa mig vid att de skulle få plats, nu vill jag ta plats i mitt hav. Jag har svårt att bestämma att jag är klar, vilket är en av mina utmaningar i detta projekt att inte över-arbeta vilket jag ofta gör, kan inta sluta och blir aldrig klar. Åkte dit tidigt på torsdag morgon och gjorde det sista och efter en stund bestämde jag mig nu är jag KLAR åkte därifrån. Kändes svårt, när jag kom tillbaka kände jag mig nöjd, tittade på de och tänkte: jag är klar nu, det är mina tankar som ska forsätta och inte mina händer. Kändes skönt och spännande att bara låta tanken fortsätta. Härligt... Redovisningen Vi kommenterade varandras arbeten eller analyserade, satte ett ord på det. Spännande att se hur vi ser med olika ögon på konst, vad vi utläser och vad en lite detalj kan avgöra vad vi ser och inte ser. När jag fick respons på mitt verk var det många olika tankar som kom, och jag såg det på ett nytt sätt. Hur bebisen fick alla att tänka på olika saker: bortskämd, ledsen, arg, oövervinnlig, ska delfinen rädda barnet? Är de en trygghet att ha med delfinen? A träffade mitt i prick, hon tyckte att det var jag som satt där och det stämmer mycket det hon sa. Jag kan vara grinig som ett barn ibland, envis, vill visa att jag kan och det är mest för mig själv som jag vill bevisa att jag kan. Diskutionen gick om vad som skulle hände om bebisen togs bort, vilket jag provade, men alla tyckte den skulle vara där, jag kände att om den försvan, försvan jag från havet och kaoset. Kändes bra att stå där och höra hur plast och ölburkar kan skapa en diskution och det var mitt konstverk de pratade om. Jag som varit så nervös, har kunnat gjort detta. Känner mig stolt och upprymd över att JAG har kommit över en spärr inom mig. Nu är det resten kvar och ser fram i mot nya utmaningar..... Didaktiskt I skolorna är det jobbigt för vissa elever att kunna beskriva och prata om sig själva. Att våga ställa sig där och säga; Hej jag är Kalle och är 15 år......mm..... Att jobba på det här sätt i skolan kan få eleverna att våga prata mer och visa vilka de, att ha ett ord till hjälp och en liten grej som representerar dem. Bygga, måla göra ett collage om sig själv. Skulle kunna användas i alla ämnen i skolan för att få eleverna att tänka och se saker på olika sätt, och kunna se på ordet på ett nytt sätt och ha diskutioner runt orden.