Mönster och material......

Helgen var i den kreativa andan. Jag skulle få min man att göra portträtt, typ det vi gjorde med Nike men det blev inte riktigt som jag sade...haha En olydig elev.

Mitt självportätt. Inte riktigt klart än.

Min mans

Dax för det svåraste och mest ångestladdade i denna kurs ....SKISSBOKEN..... Då jag har haft ångest över denna bok, svart, fin måste vara fint. Jag känner mig som en bluff i början. Hur kom jag in? jag som inte vågar använda pennan till att skapa det jag vill ha fram. Vill ha andra material till min hjälp. Symaskin, hammare, lödpenna, trä, tyg, garn.....( detta var i början av terminen) Ska nu ta tag i min rädslan och gå över alla mina gränser..Vågar jag? Ska jag visa upp det också..Hjälp!!! Tack vara underbara människor runt mig, min familj, viss övrig släkt och vänner som har varit stora supporter och kommenterat och meddelat och haft en massa åsikter, vågade jag ta pennan. TACK till er. Vad ska jag börja...kanske dra ett streck........Som kan bli min första gräns. Sen var det bara att forsätta att våga. När jag hade samtalet med K (lärare) fick jag att mina teckningar var lite naiva och att jag skulle göra en gränskarta. Jag var med på vad hon menade, men för mig var denna bok min första gränsbok, vilket bara var början på mina gränser och min utveckling till att våga komma längre, våga visa. Ja, den kanske är naiv men just då var jag i den fasen och var tvungen att komma igenom den. Har tagit mig en bit på vägen, mycket tack vara goda råd hur jag skulle komma vidare från K. Nu sitter jag här och ska skriva och lämna ut det jag gjort. Känner en stor klump i halsen,tårar i ögonen, precis som i skolan när det sa att du kan inte rita. Rita av, vara perfekt.. men jag är inte den som vill vara perfekt. Kanske har denna gränsbok hjälpt mig att förstå att det är tanken och känslan i processen som är det viktiga....Nåt har hänt med denna bok som byggts ut lite mer och mer varje vecka. Har nu blivit som en dagbok i gränser, identitet med hjälp av bilder. När jag kommer ut som lärare kommer jag att ha stor nytta av den processen jag gått igenom och vill att mina elever ska få samma möjlighet som jag fått med denna hemska, skrämmande bok som lärt mig så mycket om mig själv. Att jag kommer att ha en stor förståelse för elever som sitter där och säger -Jag kan inte, vill inte visa. Då kommer jag att förstå vad de menar och kan förhoppningsvis hjälpa dem igenom denna fas och hitta sig själva i formen och skapandet... Så här känner jag mig när jag sitter och ser vad alla andra kan.

Känner mina gränser som jag är så rädd att gå över och visa...

Gömmer sig bakom trådarna, ingen kanske ser mig nu?

Kommer inte på mig vad jag gör eller inte gör....

Min smärt som jag kämpar med .

Den kom till när jag kom hem från läkaren och fått en

massa sprutor i min nacke, känslan från att

ha en smärta som höll på att få mig att ge upp

från att känna mig som en fri människa.

Vi är alltid sedda, ville prova på att använda aquarelle pennor och då blev det detta. Den här gjort jag på vägen hem från samtalet med K på skolan. Jag skulle gå ifrån att göra föreställande bilder, ut gå från en prick eller spricka. Började med en massa ringar som sen blev olika ansikten. Inte alls som det var tänkt. Men så blev de.

Känner att jag lämnar ut mig väldigt mycket här. Klär av mig in på själen, men det är mitt sätt att beskriva mina arbeten. Är en känslomänniska som gråter lätt av mycket, glädja, kärlek, barn Ja, känslor....

Dagens redovisnigar....Fredag....

Började med förändring.....Portalen....

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Slutade med korset, kuben, symbolen, bananerna....olika tolkningar

Religion, krig, vem är vad? Vem är det som har rätt att bedöma vem som är normal? H pratade om att hennes bilds som jag tyvärr inte fotade handlade om utom förskap, att våga vara annorlunda, bryta mot strömen, att det är dom som är starka. Det tog mig hårt runt mitt hjärta som redan var hårt drabbat efter dessa redovisningsdagar. ( Är väldigt känslosam av mig)..Sen när alla berättat om tankarna om sina bilder ville jag bara hem och måla.. tankarna hem i bussen var många om livet och konsten, hur konst påverkar oss. Hur kontsen kan få oss människor att reagera på olika sätt och se olika saker i det vi ser....Mer konst och skapande i skolorna till våra barn så dom får tänka och reflektera som vi nu gjort denna vecka...

Tack alla i klassen för dessa dagar som berikat mitt liv. Lärt mig en massa nytt........

Ja, reflektioner av min process......detta inlägg kan bli hur långt som helst...måste begränsa... Processen har varit ett långt arbete som började med skissboken. Vi samlades i gruppen och diskuterade och tittade i varandras böcker och såg att vi alla hade en stor fokus på JAGET och det mänskliga. Vad är normalt, var går gränserna på vad som är normalt??? Gruppen kändes överens om hur vi skulle gå till väga, FILM ville vi alla. Utmana oss i nya sätt att gestalta i. Mina första tankar var att jag ville jobba med min smärtgräns, hur jag varje dag måste tänja och testa mina GRÄNSER på vad jag kan och inte, hade tankar om att jag skulle sätta in mig i en bubbla och testa att ta mig ut och sluta med att jag kom ut med hjälp av mina sprutor, jag får för att bli av med smärtan. ( en vissen blomma som blommar ut. En lite metafor) Tanken var klar, skönt. Men så kom julen och tanken fanns, bearbetades och blev klar. Ville nu göra något annat, var färdig. Måste komma längre med tanken, eller byta helt. Tankar om mycket dök upp, det ska filmas. Såg mycket på tv om barnen i Gaza, tankarna på min resa till Indien kom i samband med Gaza barnen, där det var fattigdom och smuts. Ska jag gestalta dessa gränser? Kändes som en bra tanke och satte igång med lite bollning från min grupp som tyckte tanken var bra...... Skulle träffa gruppen på onsdagen och var så gott som klar med min film och klippning, men var detta rätt???? Fick ett samtal med M och efter det ändrades allt om. Min idé med smärta fick en nya form, Tack!! Tog upp det med min grupp och de var med. Tankarna gick och växte. I gruppen pratade vi mycket om de olika könen, manligt, kvinnligt. Jag kände att det var en stor fokus på oss kvinnor denna dag. Att det är synd om oss, hade en känslosam dag.Var tog mannen vägen som också bollas med dessa komplex och frågor som många kvinnor gör. Duger jag som jag är???? Vem säger vad som är normalt??? Dax att börja om med min nya tanke.... Min man kom hem och fick ställa upp och bli filmad.( Tack älskling) . Vardags rummet blev operations sal och mina verktyg fick en ny form. Ville göra en manlig skönhetsoperation, samtidigt skulle det kännas att det var smärta bakom…Otäcka verktyg......blod...tankar skulle växas....mänskligt...normalisering... Kändes skönt när filmningen var klar, kändes som jag var inne på mitt spår, klippte la till musik. Titta på den färdig och det bara sa PANG vad hade hänt....Det kändes som jag lämnade ut mig helt, filmen i sig är inte personlig utan vägen dit gjorde det så jobbigt på något sätt...Vad hände med mig under resan gång. Hur kan jag göra något som ser och känns så obehagligt med blod, kapade ben? Är inte jag den som håller tillbaka? Tycker inte blod och våld? Men det var ju inte det som detta handlade om eller??? Tankar på att ta in bilder i filmen om olika masker dök upp. Ska jag dra det till den gränsen nu? Eller ska jag stanna här, att det handlar om att göra om sig själv och dess smärta det kan bli? Att blir det inte benet perfekt tar vi bort det.... ja de fick stanna här denna gång...Blev för mycket för mig känslomässigt om jag skulle gå vidare nu. Den tekniska processen var en stor utmaning. Jag trodde att detta kan ju inte vara så svårt. Ha vad jag bedrog mig, många långa nätter, data byten, fix med datorer och program. Svordomar och datorer som var på väg ut genom fönster mm. När jag tänkte ge upp kom min son till min stor hjälp- Men mamma det finns redan program här, så klipper du så här...(TACK Simon och Liza för att ni hjälper en galen mamma) Äntligen kom jag på det och blev helt frälst av detta underbara sätt att jobba, klippte och klippte med olika program. Vill göra mer film, så jag får klippa och testa mig fram i denna nya spännande värd som öppnades sig. Såg min grupps filmer efter jag gjort min...Så bra allt föll ihop med våra filmer, grät när jag sett allas, känslor som bara kom.....TACK gruppen ni är underbarare. Vilken stöttning vi haft även om vi inte träffas mycket, men har haft kontakt över nätet och hjälpt varandra över våra jobbiga processer som blottat oss för varandra.

Gränser

En film om gränser...

Smärta, vad går gränsen vad vi gör med våra kroppar.

Reflektioner om min proccess kommer....men inte idag.Behöver samla tankar och få det att smält lite..Känns som hela proccessen varit personlig och känslig men givande. Vi har jobbat i grupp, men gjort egna filmer som hänger ihop på ett tänkvärt och givade sätt. Gruppen har stöttat och hjälpt varandra, vi har känt oss trygga med varandra vilket medfört att vi vågat vara personliga och ha egna åsikter och tankar.

Mer kommer sedan..............när tanken är klar....

Barn arbete

Gränser igen Såg på text tv här på morgonen om alla oroligheter över allt. Vad går gränser på mänskligt lidande och respekt för varandra? Här sitter jag och tänker gränser i ett "jag" tänk och ute i värden händer det en massa gräns dragningar. Är det inte där vi ska lägga fokusen? Jag sitter här och är arg på datorer som inte vill som jag vill, när folk runt om i värden knappt har mat och är rädda för att det ska komma en bomb över dom.." SMÄRTA" Denna proces med gränser blir lång och otroligt givande för mig...gränsen var den slutar finns inte, bara växer.....Projektet tar nu form minut för minut.....Kommer inte bli klar.....Behöver jag det...i tanken .....Nej...men det kan vara bra att ha fått ihop ett matieral som kan vissa över mina tankebanor...Kommer alla att förstå hur jag tänkt?....Eller ska de skapa sig en egen tolkning....Kanske bäst att låta omgivningen tolka med sina egna ögon om vad budskapet är....mitt budskap....deras tolkning...En intressant tolkning....

Ja nu är det tankar runt våra gränser som ska jobbas med och inte att för glömma vfu interjuven..................................................................................................................... Har funderat mycket runt gränser vad är en gräns? Vad är mina gränser....har jag några eller tror jag bara att jag har det...Vem sätter våra gränser????? Frågor, tankar.......Gräns karta? en karta med gränser, länder, landskap? min karta över mina gränser? Jag vet att jag har många gränser, många bra och vissa sämre gränser...har gått över vissa gränser, att våga skriv och låta andra läsa mina tankar. Teckna och våga visa det jag gör vilket varit en stor och tjock gräns. Min svåra gräns är min kroniska smärta som sätter stora gränser i mitt liv.. Tänjer i gränsen, lyckas, misslyckas...forsätter testa...tänja...vad går gränsen idag....kan jag sitta en heldag??? ja idag gick det men inte i går.. Men jag vågar gå över mina gränser... Gränser mellan vacker och fult...vem bestämmer den gränsen? Ska vi se ut som de i tidningarna? Hur långt kan vi tänka oss att gå? Hur långt kan jag gå för att bli nöjd..var går min gräns i detta, Banta är helt okej, alla olika metoder, med skulle jag opera mig? hmhm.. kanske kanske inte...Men vem sätter den gränsen hur vi ska se ut???? Är det jag som sätter gränser på fult och fint? Gränsen.....ja det är inte lätt..... Men ämmet kan känna lite ut tjatat...Ja vi får se vad jag hamnar...(kör nu gi ,idag i allafall) Jag tycker att våra gränser är till för att testas, tänja på i vissa fall.. Men inte alla.. Den gränsen man har när ett barn skriker som gör att vi vaggar det lung, även om det är jobbigt och man är trött...de som inte har den gränser kan i stället tysta barnet för gott.......Detta är en gräns som inte ska tänjas på....Som tyvärr alla inte har.... Gränser kan var mellan ljuset och mörkret, havet och berget, Ja vad säger vad som är en gräns... Det är bra individen som ser och sätter gränser....Det kan tolkas på olika sätt... Jajaj det kommer mer, ska göra klart den uppgift som var tänkt jag skulle göra nu...Digital miljö....

Vilken värd är verklig??????

Wolf mountain ski resort

goa

Lite försök på inköp av nya kläder, vilket inte gick så bra...

Har besökt denna spännande digitala värden. Lätt att fastna här, träffar människor från olika delar av värden att diskutera med. Men det som jag reagerade över när jag var inne vara att jag blev dissad för att jag inte var så snyggt klädd enligt många där inne på Sceond Life. Att det var samma heraki som det även är ute i verkligenheten. Att denna värd som jag trodde hade mer acceptans för hur man såg ut inte hade det. När jag gick runt och skulle handla visade det sig att jag inte hade några pengar att handla för, vilket med för att det måste inventera pengar här för att kunna bli något eller någon. Kan tycka att de känns lite skrämande att många fastan i denna värd i stället för att gå ut och umgås med den riktiga värden...om nu inte detta är det eller hur är det??? Hade en sådan förutfattad mening att här sitter man bara om man inte har ett bra liv. Men nu tror jag inte att så är fallet. Man fastna och hittar nya människor att prata och dela tankar och åsikter med. Det var spännande och skrämmande. En av frågorna jag tänkte på var vad händer om någon beter sig illa och mobbar ut någon här? Går man där ifrån, sätter sig inte dessa kommentater på dem som blir utsatta, det finns ingen som ser vad som händer med de barn som sitter här och kanske blir utsatta för en massa skit... Många frågor....tankar...

Faccebook är också en visuellvärd men där känns det på att annat sätt. Där blir man inte kallad "nörd" om man fastnar, det är mera "ligalt". Men det är egentligen samma sak som den visuella värden. Här träffar man sin vänner , kommenterar och lämnar åsikter. Skillnaden är att man väljer mera själv och att att man känner de flesta innan. Hittar gamla vänner sen barndom m.m. Samma gäller MSN där man sitter och pratar och ingen som vet vad som sägs. Det finns mobbing även här, folk som skickar och pratar illa om varander här med. Hur ska vi kunna skydda barn och ungdomar mot detta...Jag tror att det därför är viktigt att vi vuxna lär oss denna miljö och kan diskutera detta i skolan....

Jag var även inne på HABBO som jag inte tyckte var så intressant Gick runt på ett hotell och pratade med människor runt om. Då min dator inte är vad den ska så gick det inte att fixa felera sid er att vara på, men denna värd blir som ett gift, vill hitta mer att undersöka. Att vi lever i en värd med många olika möjligheter att upptäck vad som händer runt om kring oss. Känns spännande och det jag känner är viktigt att vara med på för att vi som vuxna, lärare och föräldrar ska vet vad som händer och få en förståelse vad som händer i denna Virtuella Värd..