Reflektioner till mitt arbete. Nu har gränserna och modet testats.

Projektet har gett mycket genom att det genomförts tillsammans med en grupp, där jag känt mig trygg att kunna utveckla mina idéer och tankar och de har ifrågasatt mig .De frågor jag fått, har lett till nya tankar hela tiden, men har kommit tillbaka till att jag vill få människor att känna sig bra, diskutera, fundera och börja prat med sin granne, eller den de möter på gatan. Känna efter lite.....för det har jag gjort under dessa veckor. Tycker att det är viktigt att kunna vara den man är och våga det. Och kunna lyssna på vad andra säger, våga ändra uppfattningen man haft innan. Det kallar jag MOD.

När jag kom ner till min installation (den stod kvar!) Såg jag att människorna som gick förbi stannade upp, fotograferade, läste vad de stod. Kände mig glad och nöjd att få respons på det jag gjort, hade även fått en kommentar till baka......(se bild under)

En tjej som cyklade förbi, vände tog upp telefonen och tog ett antal kort, åkte därifrån med ett glatt leende. Medan jag höll på, med hjälp av min son och hans flickvän kom de fram ett gäng fotbollstjejer och frågade vad vi gjorde, de tyckte det var snyggt, frågade om äpplen, så var det 6 äpplen mindre....Lyckat.... Då jag var ensam att sätta upp min instalation förutom min son, så kände jag mig väldigt modig. Men kände att jag ville vara det, för att kunna utamana mig själv och växa av projektet.

Mina reflektioner....De offentliga rummet känns lättare att beträda och ta plats i, har blivit mer uppmärksam på vad som finns runt mig i det offentliga rummet. När jag tog min plats på Heden var den inte givet att det skulle vara den. Ville ha en plats som syntes och fick folk att bryta sitt vardagliga mönster, haja till, vad händer här? Den platsen som det blev känns helt rätt, det passerar många människor där dygnet runt, den syns från många håll, många bryter sitt gång mönster när de ska gå där, vilket gör att det stannar upp, och kanske tänker efter. Känslan över mitt projek är att det har fått några människor lite gladere av att läsa det jag skrev, även fast den ena skylten är felstavad, typiskt mig. Är inte så bra på just den biten. Men när jag nu tänker på den nu efteråt, kan det göra att det uppskattas mer, att de som har samma svårighet som jag att våga göra något och det kanske inte gör så mycket om du missar en bokstav... En i gruppen frågade om de var någon dialekt jag tänkt på, smart tänkte jag, kanske ska säga det.. men det blev en lita ´ovanför.

Efter vi hade diskusstionen till varför alla gjort projekt som varit fina och vänliga, funderade jag varför gjorde jag som jag gjorde? Kändes det mer tilllåtet att göra något som kändes snällt och glatt? Jag tycker inte att min stickning så vacker, mer ful, men det runtomkring gjorde att det blev uppsendeväckande vilket jag ville. Min tanke var att få folk att stanna upp och tänka efter. Hade troligen kunna gjort det på ett annat sätt. Kanske använt mig av tagtråd och haft något vackert innanför, det hade troligen varit mera provicerande än det jag jag gjord, men hade folka tagit det till sig och stannat upp och läst det på sammma sätt om det varit riktigt fult och provocerande. Jag hade stannanat upp och funderat över vad meningen med det var, men det tror jag inte att alla hade gjort och tvärt om. Eftersom det var på heden där det är mycket barn som spelar fotboll känns det som mitt sätt passade bättre in här.

Nu är projektet redovisat och klart, men jag är inte klar med det, vill bara fortsätta. Har lite tankar på vad jag ska göra... har redan gjort lite på en buss va inte mycket men kändes så...skönt när jag gjort de. Mer roliga saker här i det offentliga rummet, men inte skadegörelse.

Har funderat på hur jag som lärare ska få ut detta i skolan. Min tanke är att ha en tilllåten plats i de offentliga som eleverna kan få tillgång till, diskutera mycket runt det och att få de att våga, prata om gränsen för skadegörelse och konst. Hur det går att använda sig själv för att få reaktioner, hoppas nu på att få prova detta på vfun.